vänder undan blicken i förakt
Ingen vill se verkligheten som omger oss
vi väljer att inte se
Vi förkastar och förnekar...
Hur lågt är vi redo att gå
för att nå ner till någon
annans nivå?
Varför är vi rädda för att få smuts på kläderna?
Vi klagar för en liten fläck
- De har inga kläder som är utan fläckar
Vi vill inte smutsa ner oss
- De har ingen möjlighet att tvätta sig
Vem skäms mest?
- Vi eller dom?
När ska vi släppa vår stolthet?
Vi håller oss på avstånd
skrattar kanske en aning
Över en drucken mans
dårskap
Men det fanns en som valde att lämna sin lyx
sin ära och glans
Han kom som en ödmjuk man
- blev förkastad för att ta vår förkastelse
Förnekad för att vi ska finna
- att vi är bekräftade
- att vi är älskade
Han var inte rädd för att smutsa ner sina kläder
Han gick barfota på gatorna
Han älskade dem som ingen ville se
att han såg dem gjorde hela skillnaden
Han tvekade inte att komma ner till våran nivå
valde att gå hela vägen, så lågt som man kan gå
Allt för att kunna lyfta upp oss med starka armar
Är vi rädda för att få smuts på våra kläder?
