Till de hemlösa

Alla tittar bort

vänder undan blicken i förakt

Ingen vill se verkligheten som omger oss

vi väljer att inte se

Vi förkastar och förnekar...

Hur lågt är vi redo att gå

för att nå ner till någon

annans nivå?

Varför är vi rädda för att få smuts på kläderna?

Vi klagar för en liten fläck

- De har inga kläder som är utan fläckar

Vi vill inte smutsa ner oss

- De har ingen möjlighet att tvätta sig

Vem skäms mest?

- Vi eller dom?

När ska vi släppa vår stolthet?

Vi håller oss på avstånd

skrattar kanske en aning

Över en drucken mans

dårskap

Men det fanns en som valde att lämna sin lyx

sin ära och glans

Han kom som en ödmjuk man

- blev förkastad för att ta vår förkastelse

Förnekad för att vi ska finna

- att vi är bekräftade

- att vi är älskade

Han var inte rädd för att smutsa ner sina kläder

Han gick barfota på gatorna

Han älskade dem som ingen ville se

att han såg dem gjorde hela skillnaden

Han tvekade inte att komma ner till våran nivå

valde att gå hela vägen, så lågt som man kan gå

Allt för att kunna lyfta upp oss med starka armar

Är vi rädda för att få smuts på våra kläder?